Laika varnar igen, osynliga saker...

Detta är till mesta del kopierat ur min frus blogg... www.ninalindh.blogspot.com

Rivstart på lördagsmorgonen...

Vaknar av att vovvsen kommer och kramas och pussas. Jag vill inte ha alla hundpussar just då så jag puttade iväg dem. Det ger som resultat att Laika lubbar iväg längs hallgången till kök-matrum-vardagsrum.

Igår kväll stod hon och skällde rakt mot väggen mot där garaget är, samma vägg som min Nina låg på soffan och slumrade och något börjar att slänga och stapla ved så att det lever om något otroligt alltså bakom väggen mot garaget. Vi kollade efteråt eftersom det snöat, inga fotspår alls...

Senare på kvällen så har jag ju naturligtvis somnat till "Lets Dance" å Nina går ner till vårat kontor, för att Facebook:a lite. Då hör hon hur tydligt som helst hur någon går och stökar på i stora rummet utanför, TV å Bio - salongen alltså, saker flyttas på coh ställs på plats igen, sedan så är det någon som sätter sig till rätta i soffan.
Hon blir nyfiken ooch kliver upp för att kolla vilken av hundarna som lyckats ta sig förbi kompostgallret som vi stängt av med, så att vi själva ska få bestämma när hundarna ska få vara nere.
Inte en enda lkevande själ syns till...
Hon blir sur och fräser till: -Nu får ni väl försöka att föra er lite och ge tusan i att skrämmas.

Laika börjar skälla som i går... varningskallet. Högt och ljudligt. Eftersom jag har gårdagen i färskt minne... rusar jag upp ur sängen och iväg mot de regioner som Laika gastar i. Hon kommer mig till mötes och ska visa mig. Ivrig.

Jag ser inget men Laika skäller varningsskall mot bardisken, flera gånger. Där finns absolut inget att skälla på. Plötsligt drar hon iväg till altandörrarna, fortfarande varnande och rädd-arg. Jag ser inget... men det var som att Laika följde något som tog sin väg ut genom altandörrarna...
och som bara hon såg.

Hon ska absolut ut. Ute finns inget att se... för innan jag öppnar för henne så kollar jag runt överallt. Tomt och tyst. Det är ju lördagsmorgon och då händer inget ute vid den tiden. Laika ser ut som att hon jagar iväg något över staketet... och sedan tar hon en liten pink. Innan hon vill gå in måste hon nosa längs staketet. Väl inne är hon nöjd och börjar påtala att magen är hungrig. Och allt är som vanligt igen.

Vi undrar så vad Laika ser!