Saknad av nära å kära...

Varför ?

 Ibland bara kommer det över mig, det är som en smäll i huvet, jag saknar mina nära och kära som har lämnat oss och gått över till en annan dimension.

Tre barn efter varandra som har avlidit av olika orsaker, Annica som dog först 10 å en ½ månad gammal 1976, sedan Jimmy som dog vid födseln och sist Rebecca som dog strax innan hon skulle fylla 9 år, det var 1991, av denna hemska sjukdom cancer.

Nu har döden slagit till och tagit ännu en av mina kamrater.

Det är med chock och med stor saknad jag för några dagar mottog beskedet att min jaktkompis sedan många år tillbaka, Svempa, som legat och kämpat för att få stanna kvar här bland oss, förlorat kampen mot sin akuta sjukdom och avlidit i kretsen av sina närmaste, han fick bara bli drygt 44 år.

Jag försökte länge få honom att inse att det inte går att bränna ljuset i båda ändar, han höll med mig och fortsatte att jobba heltid på veckorna och sedan eftermiddag å natt på helgerna.

Jag åkte på en hjärtinfarkt och var nära att stryka med, så jag hade fått lära mig detta den hårda vägen...

Min kamrat kämpade tappert för att försöka dra in några kronor, samtidigt som han ställde upp helhjärtat för det vaktbolaget som han jobbade för.

Sedan så var han ju väldigt engagerad i Hemvärnet och hade hög rang här i Övik. Jag uppfattade det som att han nästan försökte dölja sin ensamhet när han inte hade sin älskade dotter Edina hos sig och samtidigt hade lite svårt att säga nej, så därför ställde han alltid upp, plikttrogen som han var.

Det var nog inte bara en gång som han gick och undrade om han skulle ta på sig en utlandstjänstgöring, stridis som han var. Men en älskad dotter och en mycket sjuk mor höll honom tillbaka från det.

Jag känner väldigt mycket med hans dotter, som ska måsta gå igenom detta elände, att inte få ha sin far och kvar här på jorden. Det är ju ännu för tidigt och svårt för henne och alla andra anhöriga att ha kunnat få distans till det hela. 

Trots tappert kämpande förlorade han kampen mot sjukdomen.

All heder och respekt till vår fallne kamrat...