Älgjakt =)

Glömda bilder från Älgjakten 2010

Det blev motljus, men det var iaf bra att jag hittade bilderna igen...

Här är det Lennart, hundföraren å jag som pustar ut =)

Lennart med sin Tindra, Norsk Älghund.

Denna typ av hund ska man helst använda där man kan smygjaga = pyscha  på älgarna. Man har hunden i spårlina och den får helt enkelt leda dig fram mot älgarna. Den ska användas helst ovanför skogsbältet, där man kanske har hur lång sikt som helst.

Vid Gerdalsvägen där vi jagar är därför en sån här hund utomordentligt bra att ha, eftersom den vägen är hårt trafikerad och tom långtradare och timmerbilar kör som biltjuvar där innan Happstaskolan.

När därför Lennart kommer och går sök genom skogen, så hör älgarna det och kommer väldigt makligt å lungt fram till oss passkyttar som sitter framför älgarna. Dom är hur lugna som helst å stannar ibland och beundrar utsikten, ser det ut som.

Den här älgen kom lunkande och till slut så stannade den å tittade på tornet där jag och Nina satt och väntade, det såg ut som att den funderade: "Vad tusan väntar ni på då", med hela bredsidan mot oss.

Då sköt jag å det blev bara knall å fall, inte ens ett enda försök till ett steg till. Varför det blev vi varse när vi kollade vart kulan tagit, kulan hade gått lite högt och det tog därför både i lungspetsen och ryggraden.

Jag hade varit på skjutbanan före och skjutit in min Sako med minst 5 st olika ammunitioner, helmantel, Oryx, Vulkan, Alaska å lite smått å gott som fanns i skåpet, det bästa var att alla satt inom en snusdosas omkrets på 80 meter. Sedan tog Bosse min bössa och han sköt på exakt samma ställe som jag, vilket är ganska ovanligt av 2 olika skyttar.

Vad jag kom på efteråt var att jag hade ett antal 13-grammare i skåpet, dom hade jag inte tänkt på att prova, det enda jag hade provat var 11 grammare. Vid avfärd på morron gick det undan, så jag tog den gröna asken innehållande 11grams Oryxpatronerna, det låg några lösa bredvid också, så dom åkte ner i fickan och in i bössan på passet. Utan att se mig för så hade jag tagit 13grammarna... Sedan vid eftertest så visar det sig att dessa 13grammare var "Vildcats" dvs dom var uppladdade till max, så när jag provade på 80 meter, gick kulan en bra bit ovanför 11-grammarna, och tändhattarna var tillplattade, alltså maxladdning. Som jägare måste man ha tur någon gång med..!!! Men att jag förbiser att kolla en sån här grej någon fler gång kommer därför inte att ske. Men då är det väl nåt annat som är förbisett, för man blir aldrig någon gång fullärd...

Jag och älgen i ganska kraftigt motljus.

10 minuter innan jag fick in skottet på den här älgen, så kom 5 st älgar ut och passerade vårat älgtorn på ca 50-60 meters håll, den minsta av dom hade 12 taggar, jag hann inte se hur många den den största tjuren hade.

När vi spikade tornet, så var vi ganska less. Därför så blev stödplankan för att lägga upp bössan å skjuta, bara ditspikad på måfå, alltför högt. När jag la bössan där och skulle panga på en av älgarna, så tittade jag med kikarsiktet säkert nån meter ovanför älgarna... Så jag provade att halvsitta och sikta, men det var omöjligt. Sedan så provade jag att ställa mig och bocka mig framåt och sikta... då blev jag ordentligt frustrerad, så det blev till slut bara att ta ner bössan och låta dom vandra vidare.

Mitt framför tornet stannade en av de största älgtjurarna, tittade på oss och tänkte nog, (det kändes så iaf), "vad tusan är det för klantskallar ute i skogen idag då"... Sedan knallade dom vidare och skott mot älgändor gör ju som bekant ingen större nytta :S mer än "pain in the ass" alltså ;-)

Vad jag inte kom på förrän vi var på hemväg det var, varför drog inte vi upp någon av mobbarna och knäppte en blid då..!! 5 stora granna älgtjurar är det nog inte ofta man får se tillsammans, men det är ju enkelt att vara efterklok...

Men, det finns ju bildbevis på att vi lyckades till slut =)

.